KATTUNGAR!!

Vi har blivit med kattungar - äntligen!
I torsdags när jag kom hem på lunchen så hade förlossningen satt igång. 5 skruttar hade min älskade ploppat ut men tyvärr så levde bara en. Jag fick såklart en större chock och blev i en sekund lite apatisk - vad gör man? 
Samlar mig sen och hämtar allt jag tror att jag behöver. Försöker få igång två av bebisarna som fortfarande var lite ljummen men förgäves. Flyttar Iza till sin bolåda och lägger den levande bebisen hos henne. Ganska direkt börjar det komma nya värkar och ett två tre så har nr 6,7 och 8 kommit ut. De två sista var Iza så trött att hon inte ens försökte tvätta dem så jag fick göra allt jobb. De två sista hade ett gurglande läte när de andades och hade förmodlingen svalt lite fostervatten. 
 
Jag satte på färgade band på bebisarna, ett rosa, ett rött, ett grönt och ett blått. 
I efterhand har jag fått veta att jag komiskt nog satte "feminina färger" på flickorna och "manliga färger" på killarna. Det blev två av varje kön av de som överlevde. 
Vikterna var 79 gram, 88 gram, 93 gram och 94 gram. 
Efter första dygnet gick tre upp 3 gram och en gick ner 3 gram. Efter andra dygnet hade den som gått ner 3 gram gått ner lite till och jag började att ge sockervatten för att sedan kunna ge ersättning om den inte skulle börja få i sig näring själv. Tyvärr så hann den lille dö innan jag hann göra mycket mer. 
 
Nu har vi 3 friska bebisar kvar, en kille och två flickor som alla tre går upp som de ska. Diandet har kommit igång ordentligt också och Iza gör ett fantastiskt jobb som mamma. Idag blir de 6 dagar och ser nu ut som små katter istället för möss. 
Izas inbyggda instinkter fungerar också otroligt bra då hon hela tiden vill gömma bebisarna i garderoben så vi måste hålla henne instängd i badrummet nu i början. 
Den stolthet och lycka som jag känner över Iza syns även på henne. Hon är en fantastiskt mamma och jag är en otroligt stol kattmamma/mormor/matte. 
 
Att lägga sig på golvet i badrummet och bara titta på småttingarna är bättre än all annan tänkbar terapi och att sen höra Iza spinna och småttignarna tussa gör en känslomänniska som jag tårögd och genuint lycklig över hur fint det nya året har börjat. 
 
Puss & maju! 

Hitta rätt bil..

Vi har nyligen sålt vår grymma pärla Audin och köpt en ny diamant - Ford mustang! Alltså den bilen, eller ja inte exakt den eftersom det är 2017 men en 2007, har jag suktat, drömt och drägglat efter i över 10 år! Det har varit min drömbil (förutom min golf) så länge jag kan minnas och nu äger vi den. Hihi så kul! Bil tokig som man är.

Men den är snorhal såklart på grus och i värre regnväder och den är ju inte trevligast att köra för plånboken.
Så jag ska köpa mig en bil som är bättre att köra långt typ till fjällen och hem till familjen. Den får gärna vara snål att köra till och från jobbet och inte skit stor eftersom parkeringen på jobbet är väldigt trång.
Men vad ska man ha!?
Jag har av någon anledning snöat in mig på BMW X3. Det är inte den nättaste bilen men  jag gillar den! 😻 
Är också inne på någon golfvariant igen. Men jag är typ kass på att jämföra bilar mm. Jag hittar en eller två som jag vill ha och snöar in mig på det. Haha 
Tips? 

Varför?

Hur kan man själv må bra/bättre när man trycker ner någon annan? Vad är det som gör att det då känns bättre? Kan man inte bara berömma det som andra gör bra utan att lägga till kommentarer och pikar om vad man själv föredrar eller tycker är "rätt"?

Jag förstår inte. Jag mår inte bra om jag trycker ner någon eller talar illa om någon/något. Jag mår jättebra när jag kan känna lyckoönskningar och glädje för någon annans skull utan att det behöver direkt påverka mig. Varför är ens egna val och tycke det enda rätta? 

Jag blir så otroligt trött på människor som genom att på olika sätt trycka ner andra för att hylla sig själv. Kan man inte bara vara stolt över sig själv och sitt liv ändå. Jag hoppas att du inte vet vad det du gör och säger egentligen har för påverkan på andra, på mig. Det jag än mindre gillar är hur just du påverkar mig och får mig att vilja göra precis som du. 

"Behandla andra som du vill bli behandlad själv" stod på skyltar överallt i min skola under uppväxten och orden ekar i mig. Ska jag ge igen, mår jag bättre då? Eller ska jag vara den jag vill och inte vara dum/elak tillbaka. Vet du vilka djupa sår du ger och hur fula ärren blir? 

Idag har jag fått lyssna på en föreläsning av och om Tobias Karlsson från lets dance. Han är fantastisk. Vilken kämpe! Det väcker mycket tankar och funderingar. Men nu ska jag sluta mina ögon och gosa ihop mig med Iza i mitt gamla flickrum och ta en paus från alla tankar och intryck som jag har fått idag. 

Visa fler inlägg