Varför?

Hur kan man själv må bra/bättre när man trycker ner någon annan? Vad är det som gör att det då känns bättre? Kan man inte bara berömma det som andra gör bra utan att lägga till kommentarer och pikar om vad man själv föredrar eller tycker är "rätt"?

Jag förstår inte. Jag mår inte bra om jag trycker ner någon eller talar illa om någon/något. Jag mår jättebra när jag kan känna lyckoönskningar och glädje för någon annans skull utan att det behöver direkt påverka mig. Varför är ens egna val och tycke det enda rätta? 

Jag blir så otroligt trött på människor som genom att på olika sätt trycka ner andra för att hylla sig själv. Kan man inte bara vara stolt över sig själv och sitt liv ändå. Jag hoppas att du inte vet vad det du gör och säger egentligen har för påverkan på andra, på mig. Det jag än mindre gillar är hur just du påverkar mig och får mig att vilja göra precis som du. 

"Behandla andra som du vill bli behandlad själv" stod på skyltar överallt i min skola under uppväxten och orden ekar i mig. Ska jag ge igen, mår jag bättre då? Eller ska jag vara den jag vill och inte vara dum/elak tillbaka. Vet du vilka djupa sår du ger och hur fula ärren blir? 

Idag har jag fått lyssna på en föreläsning av och om Tobias Karlsson från lets dance. Han är fantastisk. Vilken kämpe! Det väcker mycket tankar och funderingar. Men nu ska jag sluta mina ögon och gosa ihop mig med Iza i mitt gamla flickrum och ta en paus från alla tankar och intryck som jag har fått idag.