Elin Lundqvist

Vi har blivit med kattungar - äntligen!

I torsdags när jag kom hem på lunchen så hade förlossningen satt igång. 5 skruttar hade min älskade ploppat ut men tyvärr så levde bara en. Jag fick såklart en större chock och blev i en sekund lite apatisk - vad gör man? 

Samlar mig sen och hämtar allt jag tror att jag behöver. Försöker få igång två av bebisarna som fortfarande var lite ljummen men förgäves. Flyttar Iza till sin bolåda och lägger den levande bebisen hos henne. Ganska direkt börjar det komma nya värkar och ett två tre så har nr 6,7 och 8 kommit ut. De två sista var Iza så trött att hon inte ens försökte tvätta dem så jag fick göra allt jobb. De två sista hade ett gurglande läte när de andades och hade förmodlingen svalt lite fostervatten. 

 

Jag satte på färgade band på bebisarna, ett rosa, ett rött, ett grönt och ett blått. 

I efterhand har jag fått veta att jag komiskt nog satte "feminina färger" på flickorna och "manliga färger" på killarna. Det blev två av varje kön av de som överlevde. 

Vikterna var 79 gram, 88 gram, 93 gram och 94 gram. 

Efter första dygnet gick tre upp 3 gram och en gick ner 3 gram. Efter andra dygnet hade den som gått ner 3 gram gått ner lite till och jag började att ge sockervatten för att sedan kunna ge ersättning om den inte skulle börja få i sig näring själv. Tyvärr så hann den lille dö innan jag hann göra mycket mer. 

 

Nu har vi 3 friska bebisar kvar, en kille och två flickor som alla tre går upp som de ska. Diandet har kommit igång ordentligt också och Iza gör ett fantastiskt jobb som mamma. Idag blir de 6 dagar och ser nu ut som små katter istället för möss. 

Izas inbyggda instinkter fungerar också otroligt bra då hon hela tiden vill gömma bebisarna i garderoben så vi måste hålla henne instängd i badrummet nu i början. 

Den stolthet och lycka som jag känner över Iza syns även på henne. Hon är en fantastiskt mamma och jag är en otroligt stol kattmamma/mormor/matte. 

 

Att lägga sig på golvet i badrummet och bara titta på småttingarna är bättre än all annan tänkbar terapi och att sen höra Iza spinna och småttignarna tussa gör en känslomänniska som jag tårögd och genuint lycklig över hur fint det nya året har börjat. 

 

Puss & maju!