Vara sig själv
Jag vet inte vad det är men när jag berättar för folk i min omgivning, oftast personer i min ålder, så får jag en vibb, en känsla som att det är något negativt att vi är där vi är "så unga". Vi är förlovade, kära, vi har fast jobb, ett hus (radhus) och vi kör en kombi. Ibland får jag till och med en negativ kommentar kring det. Varför skulle det vara något negativt?
Jag påverkas tyvärr ofta av det. Jag vill alltid kunna vara stolt över det och jag är stolt över det. Det är ju ingen nackdel att vara lite seriös och bindande. Jag har ofta varit först med saker, inte för att det på något sätt är en tävling. Men jag var nästan först i mitt kompisgäng att bli sambo (tror jag), åtminstone att förlova mig och lämna "byn". Det är inget fel att vara kvar i byn och det är inget fel att inte vara förlovad. Gud vad jag svamlar men jag är rädd att jag är för mycket först. Och att jag ska bli ensam/utanför. Bli någon som folk säger negativa saker om fast det egentligen är något positivt, iaf för mig.
Hmm jag ville inte säga något speciellt med detta utan bara ventilera och säga att ja jag är kanske lite seriös och jag är faktiskt lycklig. Jag lever mitt liv. Som jag vill leva.
Jag vill inte bli påverkad av andra jag vill vara mig själv som jag är och bli accepterad för det.
Tack & godnatt!